Reflektion om "Pojken i randig pyamas"

Nu har Bruno och hans familj flyttat till Aus swich, Så som jag har tolkat det så vantrivs Bruno. Han klagar hela tiden och han pratade till och med med sin pappa i hans kontor, som är förbjudet område. Då var han ganska uppkäftig mot sin pappa och tillslut blir pappan sur men jag tror att han inte vill visa det inför sin son, för pappan vill lära sin son hur man ska uppföra sig. Upptrappningen är att han blir argare och argare och vet snart inte var han ska bli av. En dag ligger han i sitt rum och tittat upp i taket, han ligger och tänker samtidigt som hembiträdet kommer in. Han vet att han måste uppföra sig väl och så som jag har fattat det så får han inte prata med hembiträdet, men han är en ganska busig och ibland olydig pojke så han pratar med hembiträdet i alla fall. Han vill att hon också ska hata det nya stället för då kan dom kanske övertala hans pappa att flytta. Men hon vill inte säga för mycket. Så som jag fattar det så har hon blivit rejält tillsagd om att inte prata med någon. Men det fattar ju inte Bruno, han är ju bara 9 år. Jag tror att han tillslut kommer att våga sig ut mer och mer och tillslut prata med med någon på andra sidan stängslet. För så som han är som person så skulle han lätt kunna smita ut och ta kontakt med någon.