Tjena, mitt namn är Torsten och jag ska berätta vad som hände den där sommaren när mitt liv förändrades helt.
Jag bor i Lund, mitt i Lund där bussarna och tågen kör förbi och alla verkar ha bråttom dit dom ska. Så brukar det vara och det kan vara lite irriterande ibland ”Kan inte alla bara chilla” brukar jag tänka. Jag går på en friskola som ligger mitt emot domkyrkan som står mitt i centrum.
Det började som en helt vanlig dag, det var sista veckan innan skolavslutningen och alla i klassen var lite trötta och sugna på sommarlov. Inte minst min bror, Sigge. Sigge är min tvillingbror, vi är enäggstvillingar och är väldig väldig lika. Båda har brunt ganska långt lockigt hår och blå gröna ögon. Vi båda är 15 år och går i 8:an. Vi klär oss alltid likadant för att det känns som om det är vår ”stil” på någon sätt. Men ibland är det också för att skoja med andra i klassen och inte minst lärarna!
Men nu till det som hände, det som ingen trodde skulle hända. Det gick några dagar och vi slutade skolan, precis som vanligt åkte hela familjen ner till sommarstugan på Österlen. När vi kom dit var det så varmt så att vi inte kunde sova i hustet på natten, så vi fick packa upp tältet. Det var för att huset är så litet, bara tre rum och kök. Utsidan är röd med vita fönster och ett svart tak av trä. Vi vaknade upp nästa morgon av att det var blött i tältet, det läckte. Vi ägnade förmiddan åt att städa upp och torka. Sen skulle Sigge och jag ut i skogen med våra luftgevär och skjuta fåglar. Jag tog med lite extra ammunition och tänkte inte komma hem fören till kvällen.
”titta, här är en fågel” det var Sigge som ropade. Jag skyndade dit och började lassa iväg ett gäng med kulor. ”Yes! mitt i prick” skrek jag med en mycket belåten röst. ”Meeh det var ju jag som skulle skjuta den” svarade Sigge lite nedstämd. ”du får nästa” sa jag och började gå vidare. När vi hade gått en bit så vi ett litet skjul. Vi gick in i skjulet för att se efter om vad som fanns där inne. Sigge öppnade dörren tyst och försiktigt och när den var öppen med ungefär fem centimeter så hände allt. Dörren slets upp och det blåste som om vi var ute på havet, vi flög in i en annan värld.
Vi landade på en strand som verkade väldigt liten, men började gå in mot land helt häpna av situationen. Efter ett tag kom vi till något som såg ut som som en miniatyrstad. Men inga människor syntes till. Om jag stod helt utsträckt så nådde jag precis upp till den största byggnaden som var kyrkan. Annars var jag längre än allt. Jag gick runt och kollade när plötsligt, ”akta bakom dig” ropade Sigge. Det kom tusentals små människor springandes mot oss. Men Sigges duktiga övertalningsförmåga gjorde så att dom inte gjorde oss illa. Han sa att vi kom i fredligt syfte och att vi inte ville skada dom. Vi började umgås med dom och ha det riktigt trevligt faktiskt, dom sa att vi hade kommit till ”Lilleplut”. Det var ju inte Lund precis om jag säger så. Efter ett par dagar hade dom byggt ett hus till oss i vår storlek. Dom var enormt skickliga byggarbetare!
När det gått ungefär en månads tid förstod Sigge och jag att allt inte var frid och fröjd. På andra sidan stranden och havet där vi först landat fanns en annan stad som vi inte lagt märke till, för det hade varit dimma den dagen vi kom dit. Den andra staden verkade mycket större och i bättre skick. Vi frågade vad det var för en stad. Dom ville först inte berätta eftersom att dom trodde att vi skulle sticka över till den staden istället. Men vi lovade att inte överge dom och dom berättade. Den staden hade krigat mot Lilleplut och vunnit och därmed länsat staden på alla deras saker. Men vi började planera, Sigge och jag skulle rädda Lilleplut och bli hjältar. Dagarna gick och vi satt och planerade. Efter lite drygt två veckor var vi klara, vi skulle anfalla staden och ta tillbaka allt som tillhörde Lilleplut. Efter många diskutioner med Lillepluts stadschef fick vi med alla på våran plan. I gryningen nästa dag skulle allt ske. Jag kunde knappt sova den natten utan låg bara och tänkte på hur sjukt det här egentligen var. Hur vi hade träffat alla dessa människor och att vi inte hade träffat mamma och pappa på över flera veckor.
Nästa dag var det dags, vi satte igång och allt gick helt fantastiskt. Vi gjorde som vi sa och om det funkade så skulle jag smyga mig in och kidnappa deras stadschef medan de andra uppehöll deras vakter. Det funkade och jag fick tag på honom. Vi höll honom som gisslan och sa att vi skulle ha tillbaka det som var vårt. Dom gick med på det och vi fick tillbaka allt. Som tack för allt fick vi komma tillbaka och hälsa på när vi ville, dom till och med lät oss bo där. Men vi ville hem till mamma och pappa, men också till alla kompisar och sådant. Sommarlovet var ju ändå slut när vi kom hem. När vi kom hem sa jag till Sigge.
”Du Sigge, vilken sommar vi har haft”. Han bara log tillbaka och jag förstod att han tyckte detsamma.
