Svenska språket!
Jag går på stan i Lund. Först går det förbi en tjej som pratar på mobilen, hon är ungefär 35 år och pratar mycket grov skånska. Lite senare på eftermiddagen har jag precis handlat färdigt och ska bara betala i kassan, då möts jag av en fin Stockholms dialekt av en ung man i 20 års åldern.
Jag börjar genast fundera på varför man egentligen pratar som man gör och varför det finns olika dialekter. Kanske är det status att ha en viss dialekt. Det kanske är ett tecken på att man har mycket pengar.
Tillexempel i Stockholm ute på Lidingö så är ju många väldigt rika och pratar på ett fint sätt. När dom sen kommer ner tillexempel här i Skåne så kanske dom tycker att dom har mer makt än oss och vi vet också att dom kanske är rika bara på det sättet dom pratar. På så sätt dömer vi ju faktiskt dom innan vi ens har lärt känna dom. Det är ju en stor nackdel i vårt språk att man blir dömd bara av på vilket sätt man pratar.
Själv pratar jag nog någon blandning, inte jätte skånskt men absolut inte stockholmska. Det är jag också glad för och jag skulle nog inte kunna tänka mig själv prata en annan dialekt. Då kan man ju säga att språket är en del av min identitet. Eftersom man hör precis var ifrån jag kommer.
Apropå en identitet så är slang och svordomar också en stor del av hur man blir behandlad och dömd. Nästan alla människor tycker inte att svordomar är okej och ser ner på folk som använder mycket svordomar. Det kan påverka tillexempel i en arbetsintervju om man får jobbet eller inte. Så bara genom att prata på ett visst sätt så kan det påverka hela ens liv. Men det behöver inte bara vara på ett dåligt sätt utan om man använder mycket svåra ord och ”fina” utryck så kanske arbetsgivaren tycker att man är mer lämpad för jobbet.
Om vi går tillbaka till dialekter så kan man ju ställa sig frågan om en kvinna och en mans dialekt är olika. Själv tror jag att det är så. Om man tar tillexempel en stor fest på en nattklubb så tror jag att männen tar för sig mer och kanske hojtar och har sig, då tror jag att dom använder sig av grövre utryck i sina dialekter. Kanske för att visa att dom har makt eller bara visa sig tuffa inför kompisar. Kvinnorna tar det nog mer lugnt och använder kanske lite mildare utryck som passar dom bättre.
Men det är inte alla som gör på det här viset och många kvinnor kan också vara ”fula i mun”.
Ojdå, här har jag stått och drömt mig bort, det har bildats en lång kö bakom mig och folk börjar ge stressande blickar. Jag betalar mina varor och beger mig hem. Jag har i alla fall fått lite klarhet i det där med dialekter och det svenska språket!
